svenskens romantisering

med grus i ögonen betraktade jag en sovande pojkvän fylld med lakansrynkor i ansiktet. solskenstrålar hade lagt sig på väggarna och jag fick plötsligt den där känslan som jag älskar - vårkänslan. känslan av en förändring till något bättre, romantiseringen av varje detalj runt dig för fan,
snart är det vår.
helt ologiskt men inte mindre fantastiskt för det.

grannarna fick idag - som vanligt runt 08.02 - ha tv:n så högt de ville. de slutar ändå 08.40 då tystnaden åter igen sprider sig i byggnaden.
morgonens välkända kissnödighet expanderar blåsan ett litet steg till. den lika välkända irritationen och ljudkänsligheten får inte komma ut idag. förlåt, men ni retar verkligen skiten ur mig ibland.
jag kan inte bry mig mindre när jag har solstrålar i blicken och betraktar svepande vita moln mot en tonande ljusblå himmel med ett omedvetet leende.

oplanerad planering

ibland blir jag verkligen påmind om att jag faktiskt har flyttat till köpenhamn. tiden går fort när man inte gör någonting.
för jag gör ju faktiskt ingenting.

det finns en hel stad, så många obesökta gator, så mycket nya ansikten att lära sig känna igen och i en framtid börja hälsa på.
men jag sitter bra här och gör ingenting (datorer inräknat i den statusen.)

ännu en dag utan planer, där jag blir mer lik crazy cat woman från simpsons än någonting annat.
och jag dricker en tuborg som efter ett par klunkar börjar lukta som en avdankad risgrynsgröt från ett ålderdomshem.

det är rätt fint det där ändå. för man vet ju att man är i danmark när andra inte förvandlar en till alkoholist för en daglig öl.

danmark, jag tror vi kommer bli bättre vänner i framtiden. kan vi bryta hjärta när jag rustat upp ett liv?

första försöket

bara för att beta av det första inlägget. ingen gillar någonsin de första inläggen.

hej.
det här är den första pannkakan och jag har ingen aning om hur den kommer smaka.