svenskens romantisering

med grus i ögonen betraktade jag en sovande pojkvän fylld med lakansrynkor i ansiktet. solskenstrålar hade lagt sig på väggarna och jag fick plötsligt den där känslan som jag älskar - vårkänslan. känslan av en förändring till något bättre, romantiseringen av varje detalj runt dig för fan,
snart är det vår.
helt ologiskt men inte mindre fantastiskt för det.

grannarna fick idag - som vanligt runt 08.02 - ha tv:n så högt de ville. de slutar ändå 08.40 då tystnaden åter igen sprider sig i byggnaden.
morgonens välkända kissnödighet expanderar blåsan ett litet steg till. den lika välkända irritationen och ljudkänsligheten får inte komma ut idag. förlåt, men ni retar verkligen skiten ur mig ibland.
jag kan inte bry mig mindre när jag har solstrålar i blicken och betraktar svepande vita moln mot en tonande ljusblå himmel med ett omedvetet leende.